Stanislaw Szczyrba med sin adept Mutaz Essa Barshim efter 2,35 i Malmös Atleticum.
140129
För svenska idrottsfantaster har höjdhopp under många är varit lite av magi.
Vårt land har under
mer än ett halvsekel haft höjdhoppare som tillhört de bästa i världen.
I dag är det inte så.
I stället kan vi fascineras av att
en av de största i världen tränas av ”svenskpolacken” Stanislav Szczyrba.
”Stanley” hade under många år sin bas i Malmö och jobbade framför allt med stavhoppare.
Så tog han hand om höjdhopparen Linus Thörnblad och gjorde honom till världsstjärna.
För två år sedan lockades ”Stanley” av
pengarna i Qatar.
Den kontroversielle men myckert målmedvetne Szczyrba fick jobba med unga höjdhoppstalanger. Och han fick resurser.
Det gav resultat. Mutaz
Essa Barshim – född 1991 – hoppade 2,40 i fjol och blev tvåa i VM.
I söndags såg jag och många med mig honom hoppa 2,35 i Malmö.
Det var imponerande! Visserligen har Stefan Holm hoppat 2,37 i Malmös Atleticum vid ett SM, men det är några år sedan nu…
Szczyrba och hans adepter, Mutaz tre år yngre broder
Muahammar också, har i flera veckor haft Malmö som bas för sin träning. Där verkar också ”Stanleys” son Pawel, framgångsrik stavhoppare för inte så länge sedan.
Vi lär få se mera i vinter av Barshim..
Med 2,35 är Mutaz Essa Barshim världstvåas just nu efter ryske Uchov.
Att uppleva friidrott inomhus är stort. Man kommer så nära allt.
Inga yttre omständigheter som regn och blåst påverkar.
Själv har jag under vintern haft en heldag med Tomtespelen i december.
Två dagar med Sunna open andra helgen i januari.
Så två fulladdade dagar med Pallasspelen i Malmö den gångna helgen.
Som speaker på dessa friidrottstävlingar har jag haft fem underbara dagar bland härliga
aktiva – upplevt mycket kamp och löftesrika resultat.
Och mera ska det bli. KA 2-spelen med stora startfält hemma i Karlskrona väntar på söndag.
Därefter blir det Stockholm som åskådare på XL-Galan i Globen den 6 februari.
Som avslutning på inomhussäsongen så vinterns höjdpunkt – VM i polska Sopot.
Friidrott inomhus är roligt – lika roligt som sommarhalvårets utomhustävlande.
Startfälten i inomhustävlingarna är stora men har minskat
något de senaste åren.
Även om mycket konkurrerar om ungdomarnas intresse så har dock friidrotten klarat sig bra. Allra bäst på flicksidan, där lagidrotterna inte drar lika
mycket som på pojksidan.
Förebilder är viktiga.
Svensk friidrott fick en skjuts när inomhus-EM arrangerades i Scandinavium i mars 2013.
Sex svenska medaljer överträffade förväntningarna.
Medaljerna fick många unga löften att förstå att det går att nå långt
med målmedveten satsning.
Den här vinterns höjdpunkt är alltså VM. Även om väldigt många av de riktigt stora atleterna inte satsar på inomhus-VM så blir konkurrensen
i Sopot en helt annan än vid EM för ett knappt år sedan.
Vi kan inte räkna med att det blir en massa medaljer men vi kan hoppas på ett antal framskjutna placeringar och naturligtvis något
i medaljväg.
Hur vi kan ställa förhoppningarna får vi kanske en fingervisning om i Globen den 6 februari.
Är det bara Abeba Aregawi och Emma
Green-Tregaro vi kan hoppas på?
Kanske är det så. Men nya generationer kommer. Svensk friidrott har alltid haft livskraft.
Vi som har förmånen
att bo i sydöstra delen av landet har nära till inomhus-VM den här gången. Färjan från Karlskrona till Gdynia kommer att få med sig en stor grupp KA 2-are.
En del som skulle
inspireras av att följa med måste dock stanna hemma i Sverige eftersom USM genomförs samma veckoslut som VM.